Under vår- och höstarbetet med båten äter vi ofta lunch på fiskrestaurangen i Sandviks hamn. På väggarna hänger bilder av Fiskargubben. De är inte identiska och är utförda i skiftande material från metall till broderi. Trots sina olikheter förmedlar de alla bilden av en erfaren fiskare som kan hantera sin båt i alla väder. En yrkesman ut i fingerspetsarna.

Till och börja med ägnade jag porträtten ingen större uppmärksamhet. Med fokus på den goda maten tänkte jag förstrött, jaha, här hänger Fiskargubben, ja den har man ju sett hur många gånger som helst. Efter ett antal måltider började dock gubben tränga sig på. Det kändes som vi började lära känna varandra, dialogen var i gång. Till en början under lågmält samtal som med tiden blev livligt och krävande. Till slut kunde jag inte stå emot. Jag bara måste få göra min egen version.

Men se upp, Fiskargubben är inte alltid den ni tror. Plötsligt tittar han stadigt på dig, stiger fram med glimten i ögat och säger: Får jag lov min sköna”?